Ailsa Bay 1.2 Sweet Smoke

Bild lånad från Systembolaget.

Ailsa Bay är ett relativt nytt projekt sedan 2009 av William Grant & Sons för att tillgodose deras behov av whisky till sina olika blends. Destilleriet är beläget i Lowlands och producerar en för regionen atypisk rökig single malt. 

Marknadsföringen pratar om vetenskaplighet och innovationer så som micro maturation - vilket innebär att man kickstartar mognadsprocessen i små fat på mellan 25-100 liter som tidigare innehållit Hudson Baby Bourbon. Efter 6-9 månader i småfat flyttas sedan spriten till olika typer av ex-bourbonfat där de får mogna färdigt. De anger ppm (parts per million) värdet för whiskyns torvrökighet, men de har även - som första destilleri - kommit fram till ett ppm-värde för sötma. Dessa båda värden är bedömda innan buteljering, vilket ger en mer korrekt beskrivning av vad som kan förväntas av innehållet i flaskan. För en utmärkt artikel om ppm och varför värdet oftast inte säger så mycket om det faktiska innehållet i flaskan länkar jag till David Tjeders blogg om ppm. 

Den här utgåvan ligger på 22 ppm torvrökighet och har en sötma på 19 ppm, vilket borde resultera i en närapå lika söt som rökig whisky. Den håller fina 48.9% och kostar 699 kronor på bolaget. Hur är Ailsa Bays standardutgåva då?

Doft: oj! Här var det maritim sälta och torvig sötrök i mängder. Sältan är tydlig och blandar sig väl med den torviga sötman - de båda ges både fritt och stort spelrum. I bakgrunden toner av stekt bacon och aska från den där brasan på stranden som man brukar prata om. Därtill något lätt spår av en lite surare rök i bakgrunden. 

Kevin Abrook från William Grant & Sons menar att de inte kan "out-Islay Islay" - men jag är rätt säker på att om jag fått denna blint hade jag lätt sagt Islay och kanske till och med glad i hågen och bergsäker dragit till med Caol Ila på grund av sötman.

Smak: en torvig sötma i sällskap av tydlig sälta även i smaken. Lätt av brynt smör i inledningen. Sötman närmar sig nästan likörnivå och detta är båda delar den sötaste och saltaste whisky jag har smakat. På en och samma gång. Det är gott, men den balanserar på en ganska tunn linje till att bli något för söt för min smak. Som väl är återkommer den lite surare röktonen, kanske syrlig rent av och tar en något större plats här - vilket bidrar till att balansera sötman. Här finns även citrustoner och hårt stekt bacon i bakgrunden. Den utvecklas riktigt fint. Gott!

Omdöme: på det stora hela en riktigt välgjord whisky och kombinationen sötma och sälta är riktigt trevlig när den balanseras av de något syrliga tonerna. Jag ser fram emot att smaka Ailsa Bay igen - men då med en kanske något lägre SPPM-halt. Fortfarande riktigt bra. 85 poäng.